Nu kommer jag till detta vägarbete igen.
I torsdags morse när jag körde till jobbet hade jag 5 bliar före mig. Vi fick rött, vilket borde innebära att det skulle komma bilar från andra hållet. Där stod vi, inte en bil passerade, i 5 minuter. Hade jag varit först i kön hade jag kört! Helt otroligt. Igår körde jag hem innan rusningstrafiken och tänkte att jag chansar att passera vägarbetet. Återigen tänker jag att när vår kö står still borde det komma bilar från andra hållet. Nej då! Trafikljusen är tidsstyrda så oavsett om det kommer bilar eller inte slår de om var 5:e minut. Så vår nya färdväg blir över Duverum. Trafiken på den vägen måste ökat enormt då det är fler än vi som valt det alternativet.
Och inte nog med det, när jag blir irriterad tänker jag för mycket! Så som att det skulle hända en olycka. Och frågar då deltidsbrandmannen, hur kommer räddningsfordon förbi?
Ja du, man får hoppas vi kan pressa oss igenom. Blev svaret.
Vilken ångest om det skulle hända något och man vet att de ska igenom där. Eller ännu värre att man är i kön och ingen kör undan. Huvaligen!
Något possitivt? Ja då, det kommer säkert att bli jätte fint när det är klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar